Dieu premier servi.

för mig går höst och film ihop som Filip och Fredrik och jag är väldigt glad att jag köpte ett supermedlemskort på Cinemateket i år. det ger mig en viss ro att gå dit, för att inte tala om den kulturella tillfredsställelsen. sen är jag väldigt glad att H är villig att låta mig öppna dörrar för honom också, för nåt säger mig att jag inte hade kommit iväg annars. En kvinnas martyrium igår var precis så fantastisk som dess rykte förtjänar och så livepiano på det och vi konstaterade att stumfilm är mer än film, det är en upplevelse. man hamnar liksom i filmen på ett annat sätt. jag tror att det är därför jag gillar det så mycket, för att inte ens min hyperaktiva, mediestinna hjärna kommer undan. en bra stumfilm smiter enkelt förbi den hårt analyserande delen av hjärnan och går till känslobarken, ja, det som man brukar kalla för hjärtat men som egentligen sitter högre upp. tack Carl Th. Dreyer.