Världen är för vacker för att förstöras.

jag såg precis Kometen igen. pratade med producenten häromdagen när jag köpte filmen och han som har sett den så många gånger sa att han ibland tyckte att den var fantastisk och ibland att den bara var pretentiös. alltid alltid pretto-fällan. jag, som dessutom är en sucker för moderna stumfilmer, tycker att den är vacker och fantasifull med ett underbart soundtrack och fascineras över denna människa som har gått runt på stan och bara filmat. det är som att det fina i vardagen och i människorna kommer fram på de där super-8-rullarna och tänk vad ofta man måste filma för att få med någon som precis har dött. bilden när en portföljman bara kliver över blodet som rinner ner för gatan är oslagbar. och så har någon hittat det här och tagit fram någonting helt annat ur det än vad det egentligen är. mer lekfullt än pretentiöst och precis så jag vill att film ska vara.