Vi föds gråtande, lever klagande och dör besvikna.

jag kan inte säga att jag konsumerar speciellt mycket tv. jag har inte lyckats följa ett program ens när jag velat sen Twin Peaks-repriserna på Ztv för X antal år sen. tv:n sätter jag på när jag äter samt sent på kvällskvisten när jag inte orkar vara aktiv längre utan bara vill matas och mitt tv-tittande kännetecknas starkt av zappning. på jobbet är det lite annorlunda, där får jag ta del av folkliga tv4-program som Idol, Stjärnor på is och Bonde söker fru. programmen i sig tänker jag inte ha någon åsikt om, däremot fasas jag i härlig konservativ anda över reklam-tv:s utveckling. de som har tittat på tv i USA nån gång vet vad extremfallet är och jag ser en klar utveckling ditåt, med "det här hände innan pausen" följt av några få minuters verklig program-tid och sedan "det här händer efter pausen" och så reklam reklam reklam. undrar hur många minuters exklusiv tid ett program som tar upp en halvtimma i tv-tablån är i USA? 5 minuter? max 10. den här typen av före-och-efter-reklamen-tv är femman och sexan experter på (typ i Vem kan slå Filip och Fredrik och Hål i väggen), medan fyran har utvecklat en annan strategi, nämligen att dela upp programmen i så små delar som möjligt för att på så sätt kunna ha fler reklampauser. vädret har till exempel varit ett eget program väldigt länge och väldigt omotiverat. men igår i Stjärnor på is så var amerikaniseringen nästintill fulländad då det mellan två reklampauser var en programdel som enbart bestod i att Gynning stod med nästa åkande par och berättade hur KUL det skulle bli efter pausen, det här tog kanske 30 sekunder. kalla mig pensionär, men nån mutta på hjärntvättningen får det väl ändå vara. då får de hellre utveckla idén med att företag får 'presentera' programmen, det konceptet togs ju ändå fram just för att alla zappar i reklamen. vi zappar väl knappast mindre för att reklampauserna blir fler?