Hörda melodier är ljuva, men de ohörda är ljuvare.

igår hade jag kramp i vänsterhanden hela spelningen. det är svårt att spela gitarr då och det förtog väldigt mycket av peppen men folk var glada ändå och märkte inget så jag ser det som en arbetsseger. imorgon ska jag värma upp ordentligt innan giget så att jag kan koncentrera mig på att ha roligt på scenen istället som det ska vara. jag längtar tills DESP tar steget ut på scen och hoppas att det blir mindre komplicerat, då har man ju bara en mick att hålla reda på (och en massa ord förstås). i söndags skrev vi ännu en hit och inte ens vi förstår hur det kunde bli såhär bra?