En dagbok är ett märkligt ting - det man tiger om är viktigare än det man skriver ner.

hur kan man sakna nåt som aldrig var? eller det kanske inte är saknad men vad är det då?

hatar att du lekte med mig, använde mig för dina egna syften. hatar att jag lät dig leka med mig och hatar att du gjorde det igen. hatar att jag aldrig blev arg utan bara tänkte att det gör ingenting för jag var så rädd för att vara sårbar och hatar att du lekte med mig igen.

men den där känslan som finns när vi träffas som ligger emellan oss, ligger den egentligen hos mig? är den en helt annan känsla hos dig eller har min kropp rätt som den har haft så många gånger förut och hur länge dröjer det då innan allt blir rätt? hur länge ska vi leva i omedveten väntan?