den här helgen har känts som en evighet och fredagens eskapader känns ljusår bort, fast om man bara sover fyra-fem timmar per natt så blir det ju väldigt mycket vaken tid. mina vänner är nu herr och fru och jag ser det som första steget ut i det riktiga vuxenlivet för min bekantskapskrets. nu börjar det. men det var också första gången som jag kände att bröllop faktiskt kan vara någonting positivt och helt enkelt bara handla om ren och äkta kärlek mellan två personer och det som dem har hittat hos varandra är verkligen bara vackert. det inger hopp, som J sa.
själv bör jag nog jobba på min moral innan jag kan avge löften i den storleksordningen. jag vet inte om det är för att jag är så extremt moralisk i de flesta situationer i mitt liv som jag måste väga upp det vid andra tillfällen, vet inte om jag vill veta heller. jag brukar vänta på att någon form av ångerkänsla ska infinna sig men det gör det aldrig. inte mer än så här i alla fall. men dagens ordspråk är ju å andra sidan verkligen sant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar