Föresatsen är den lates njutningsmedel.

idag börjar helgen och de enda sorger man har är kanterna under naglarna. jag försökte gömma dem med rött nagellack men det gick inte. och sorgerna är obefintliga för jag har blivit duktig på att respektera helgen, det spelar ingen roll att det finns viktiga saker att göra, för helgen är helig och det spelar ingen roll att måndagarna blir så mycket mer fyllda med ångest för den andningspaus jag ger min kropp och själ varje vecka är guld värd. och nog för att rutiner skrämmer mig och känslan av att vara fast i ett ekorrhjul inte går att skaka bort, men jag börjar förstå tjusningen med ett 9 till 5-jobb och det är ju bra för jag lär ju hamna där för eller senare.

Av alla sexuella avvikelser är kyskhet den värsta.

jag tittade på kärlekens språk förut. den gamla versionen alltså. fascinerande hur någonting som handlar om sex kan vara så långtråkigt. inget nytt lärde jag mig heller, förutom att det verkar meckigare än jag någonsin kunnat föreställa mig med pessar. att jag valde att äta middag under andra halvan var kanske inte heller så lyckat, men detta inte beroende på de extrema närbilderna på kön under en av laboratorie-sex-akterna utan för att den manliga deltagaren hade så jävla äcklig mustasch, jag var tvungen att titta bort (på riktigt) när hans mustasch var i bild. idag har jag alltså lärt mig följande:

uppfläkta kön=okej
ovårdade mustascher=inte okej

skrivna tankar väger mindre tungt.

åker samma sträcka alltid samma känsla utanför verkligheten tid att reflektera.
flyr verkligheten eller sorterar jag har tusen tankar som måste ta vägen.
måste skriva tusen fula ord blir ett vackert det är så de säger och jag vill också vara.
varannan rad struken. det viktiga kvar?