att ha haft ångest inför ett möte i fyra år och så plötsligt händer det. helt odramatiskt. bara djupt i ögonen är det något annat än det vanliga ytliga mötet med en gammal vän. jag ville vara arg men jag orkade inte. jag tyckte ju om dig för fan. jag hade några av mina roligaste stunder i livet med er och så är ni kapabla till någonting sånt och jag kan inte förlåta det. jag vill att du ska förklara bort det men jag vill inte lyssna för du kunde inte förklara bort det då för fyra år sen. ändå gjorde jag som jag gjorde sen och ett halvår tog det att orka ta avstånd för jag vill ju tro gott om alla. jag svek någon annan för dig och sen svek ni mig och tog lite av min naivitet med er. nu är den för länge sedan borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar