Bara när konstnären inte längre vet vad han gör, gör konstnären bra saker.

det bor nog en konstnärssjäl i mig ändå. det här lite labila, överkänsliga och alldeles för många tankar som plötsligt måste ut ut ut. man håller kvar i känslan lite extra, konstruerar den igen, återupplever på nytt för att någonting vackert ska komma ur det. för att vadå?

förut matchade Four Tets Rounds precis med min sinnesstämning. den varken förstärkte eller drog ifrån, inte så att den tog tag i det vemodiga i mig och gjorde mig deppig, inte heller att den drog igång mig i något som kanske skulle vara falsk lycka, utan den bara stämde överens med en slutkörd kropp och en hjärna som bara ville vara för en stund.

dagens roskildetips: nu, precis i det här ögonblicket, så förstår jag Radioheads nya album In Rainbows. jag erkänner, förut har den inte alls landat i min hjärna, men nu stämmer allt och det är helt enkelt fantastiskt. hur kunde jag ens för en sekund överväga att inte se Radiohead i sommar? det blir nog tårvarning på den konserten. eller lyckorus. eller nostalgitripp. jag vet inte. vi kanske ska visa brösten?