Je suis pris entre deux feus.

jag saknar Lyon. men det är inte för att jag vill bo där och för att frankrike är underbart utan bara för att livet där var så enkelt. jag hade få måsten och jag kunde bara leva. det är få förunnat att bara få leva utan att behöva tänka på morgondagen och jag kommer förmodligen aldrig att få uppleva det igen. det är sorgligt. det gör att jag saknar Lyon och de där futtiga två och en halv månaderna extra mycket. sen saknar jag J. också. men det är en betydligt mer komplicerad historia som jag inte orkar fyllesofera över nu. puss.