Minnet är en stor förrädare.

alla skrymslen och vrår i den här stan har en anekdot. varje spårvagnslinje leder till ett minne. varje kollektiv resa bär med sig sin speciella ångest eller förhoppning inför ett möjligt möte. mitt förflutna lurar runt varje hörn och överallt påminns jag om min oförmåga att släppa händelser och personer som jag aldrig skulle erkänna sitter kvar. how can this mean anything to me when I really don't feel anything at all? har jag bott för länge i den här stan eller är det det här som kallas livet?

Bakom sorgen finns ingenting annat än sorg.

du var bara nummer 6 på snitt-listan, men tvåa på cred-listan och jag tvivlar inte en sekund på att du skulle kunna stiga till nummer ett när jag bara får möjlighet att se fler av dina mästerverk. det är få offentliga personers död som berört mig på djupet men du är en av dem Ingmar. det du gjorde för svensk film är unikt, helt enkelt unikt. vila i frid.

Var finns de yllevantar som skyddar oss mot själens frossa?

helgen har gått i excessernas tecken och ångesten över mina ekonomiska utsvävningar börjar krypa över mig. jag brukar unna mig att vara Slösa vid varje löning, men den här gången kan jag ha unnat mig alldeles för mycket, speciellt på en så onödig och flyktig utgift som mat. oh well. fredagen var ändå väldigt fin, fika i goda vänners lag, riktigt grym spelning med These Arms Are Snakes på Pustervik, även Repoman var bra och sen fick jag äntligen dansa som jag har velat göra hela sommaren men aldrig fått tillfälle till. på vägen hem koncentrerade jag mig så mycket på min och Davids köttdiskussion att jag förträngde min fylla med resultatet att den kom i backlash när vi skildes åt. jag kände mig väldigt dum och försvarslös och det var tur att jag inte mötte någon under den väldigt vingliga färden hem. igår skulle helgen fortsätta men man är ju så gammal och inte alls bra på att festa flera dar i rad längre, speciellt inte som jag åt ihjäl mig på Kellys tofuhamburgare så jag fick inte plats med nån öl. hade det inte varit för att jag ska försöka hålla i plånboken framöver hade jag skyndat mig tillbaka för att äta veganlasagnen. men snart så. I can't hardly wait! under Simpsonsfilmen var jag i alla fall pepp, så jävla kul! och folk: sitt kvar hela eftertexterna (och vill du inte göra det så gå, men ställ dig för fan inte upp för att gå och fastna där, för då skymmer du duken. hajar du kompis?)

och så en liten iakttagelse: på www.livet.se finns det en funktion som dels förklarar ordspråk med synonymordlista, dels översätter dem till sms-svenska och rövarspråket samt skriver det baklänges. varför?

Säg till regissören att ge dödsscenen lite mera liv.

såhär ser min regissörsstatistik ut på filmtipset.se om man sorterar efter antal sedda filmer. föga överraskande kanske:

Namn / Snitt / Antal
1 Stanley Kubrick / 4.33 / 12
2 Steven Spielberg / 3.08 / 12
3 Martin Scorsese / 3.56 / 9
4 Tim Burton / 3.11 / 9
5 Ingmar Bergman / 4.25 / 8
6 Alfred Hitchcock / 3.86 / 7
7 Joel Coen / 3.57 / 7
8 Milos Forman / 3.29 / 7
9 Oliver Stone / 3.14 / 7
10 Quentin Tarantino / 4.17 / 6

såhär blir min regissörsstatistik om man sorterar efter snittbetyg, (tredelad förstaplats, men mer cred till fjärde och sjätteplatsen ändå):

Namn / Snitt / Antal
1Luis Buñuel / 4.40 / 5
2Hayao Miyazaki / 4.40 / 5
3Francis Ford Coppola / 4.40 / 5
4Stanley Kubrick / 4.33 / 12
5Jan Troell / 4.33 / 3
6Ingmar Bergman / 4.25 / 8
7Andrej Tarkovskij / 4.25 / 4
8 Quentin Tarantino / 4.17 / 6
9Wong Kar-wai / 4.00 / 4
10Tage Danielsson / 4.00 / 4

sånt här kan jag roa mig med i evigheter! (ska bara få blogger att gilla tabeller först...) ska börja jobba lite på könsfördelningen också.

Beundran börjar där begripandet slutar.

i förrgår blev jag igenkänd på krogen för att jag spelar i band. egotrippen! när dokusåpan får sin välförtjänta revival ska jag inte vara sen med att söka bekräftelse.

Vega.

Men i dag gick hon utan all brådska och hon ville göra allt, allt! Med ens kom hon på många bestyr, städa, gå i affärer, sy något, gå på biblioteket, idel trevliga saker, som på intet vis hade varit förbjudna eller avskräckt henne, men som hon av någon orsak hittills hade undvikit. Nu ville hon göra allt detta och till och med genast! - men nu skyndade hon sig inte alls för att åka för att hinna uträtta allting så fort som möjligt, utan gick långsamt och förnam ett välbehag i varje steg av sina lätta skor mot den torra asfalten. Hon gick förbi affärerna, som ännu inte var stängda men gick inte in i en enda av dem för att köpa det som hon måste ha - mat eller nödvändighetsartiklar. Hon gick förbi affischer men stannade inte och läste igenom en enda av dem, fastän hon nu faktiskt ville läsa dem.
Hon bara gick så här, gick länge, och häri låg just det behagliga.
Och ibland log hon.

Allt är väl på rätt årstid.

grannen lyssnar på britney så att det hörs i sju socknars omnejd, jag blandar skönlitteratur med idiom och svenska dagbladets söndagskryss i skuggan på altanen medan minnesfragment från de senaste deprimerade dagarna blixtrar till på näthinnan och jag vrider mig i ömsom obehag, ömsom behag, finurligt leende eller ångestfullt grimaserande. hur gör man för att återfå kontrollen?

Vi blomstra flyktigt och vi vissna länge.

Jag har drömt så mycket sjukt det senaste. I natt drömde jag att jag var på Roskilde och att det kom en tsunami. I efterdyningarna blev det kaos à la Flugornas herre och vi blev beskjutna med hemmagjorda spjut med fjädrar på och jag fick gömma mig i likförrådet och spela död. Sen länsade vi klädaffärer.

Imorgon behöver jag inte längre säga fel på min ålder för då blir jag så gammal som jag jämt råkar säga att jag är. Mina föräldrar har lämnat presenter åt mig här och jag tänker att jag inte ska öppna dem förrän imorgon men då måste jag ju å andra sidan släpa med mig dem till jobbet. Eftersom jag ser att det är två böcker och jag även ser att den ena är boken med franska idiom så tänker jag att jag nog ska öppna dem nu i alla fall, kvällen på jobbet kommer av en speciell anledning att bli rätt så ångestfylld så jag kan behöva ha mitt roliga nu. Jag hade velat ha någon form av uppstyrt födelsedagsfirande men jag tror att jag får nöja mig med andras gästfrihet och stora mängder alkohol från Danmark, vilket i och för sig inte är fy skam. Jag är fortfarande ovan att vara hemma på min stora dag.

Alla vägar löper åt två håll

såhär: på festival måste man kämpa för att få mat, gå på toa, hygien och hålla sig torr, men det roliga sköter sig självt. hemma är det lätt att göra mat, gå på toa, sköta hygienen och hålla sig torr, men man måste kämpa för att styra upp det roliga.

Framförhållning är A och O

inför varje Roskilde så brukar jag gå igenom banden och försöka lyssna mig in på allt som verkar intressant för att jag inte ska missa något. till årets Pukkelpop ska jag inte göra detta, det är nämligen redan så många band jag vill se att det är en omöjlighet att klämma in alla på tre dagar. här kommer en alfabetisk lista (band med fetstil is to die for):

Basement Jaxx
Bonde Do Role
Cansei De Ser Sexy
Cocorosie
Devendra Banhart
Dinosaur Jr.
Dizzee Rascal
Eagles of Death Metal
Funeral For A Friend
From Autumn To Ashes
Gogol Bordello
Iggy & the Stooges
Ignite
Juliette & the Licks
LCD Soundsystem
MSTRKRFT
M.I.A.
Nine Inch Nails
Silverchair
Smashing Pumpkins
Sonic Youth
Soulfly
Sparta
TOOL
Turbonegro
Patrick Wolf
Woven Hand

5 av de 7 fetstilta banden spelar på samma dag, jag är så jävla ägd. oh well. och medan jag gjorde den här listan så klickade jag på några band och insåg att jag nog visst måste gå igenom lite. damn! jag är alldeles för bandkåt.

I survived Roskilde 2007

jag drunkade inte. jag har till och med haft det jättebra, det är ju som man säger, så länge fötterna och tältet är torrt så finns det inget som kan förstöra en festival! jag lyckades dock inte se över tjugo band, men så åkte jag ju mest till Roskilde för festandets skull, så tar jag bandmaraton i Belgien sen. såhär blev det:

Torsdag:
missade Mapei, Talib Kweli och Jean Grae för jag puttade ut Emelies bil ur leran så hon och Lina kunde åka hem. solidariteten framför allt. såg Björk men kunde som GPs rescensent så fint formulerade det inte leva mig in i hennes fantasivärld när verkligheten var så påtaglig så jag gick och kollade på Mastodon när de började. märkte att min kropp tycker bättre om metal än jag vill erkänna ibland.

Fredag: såg Trost, det var tråkigt, vi gick. kollade på Roky Erickson, det var mer gubbrockigt än jag väntat mig efter det jag hört hemma. såg två låtar på Boris och hade jättegärna sett mer men prioriterade Beastie Boys. gjorde rätt, fast det var synd att vi inte hittade resten av campet. what the fuck-up with that, yo! som jag och Beata skulle sagt i det läget. såg Dizzee Rascal och CSS, det var svängigt och bra. har svaga minnen från Queens of the Stone Age, att det var bra men inte tillräckligt för att stilla en rastlös själ. såg Lee Scratch Perry, det var sådär. Såg The Brian Jonestown Massacre och har nog sällan haft så roligt på en konsert. att vara nerknarkad och förolämpa publiken är underskattat. att publiken är med på noterna och provocerar bandet är än mer underskattat. att egotrippen tar över så han tvingar bandet att repa lite på scen är i alla fall jävligt kul klockan två på natten en festival.

Lördag: såg The Thermals och det var så fint, jag tror de var nervösa men det gjorde inget. såg Strike Anywhere och det var riktigt bra, jag tror jag klassar det som bästa konserten eftersom allt funkade. de var bra, publiken var bra, jag var glad, solen sken, jag såg hela konserten. jo det var fint. såg Machine Head. de var tydligen dåliga på Metaltown men på Roskilde var det bra, alltid kul med metalband som är alldeles för glada för att kunna vara hårda, spelar ingen roll hur mycket man svär när man sprudlar av kärlek. stod i fållan på Flaming Lips och jag önskar att jag tyckte att musiken var bra för det var en så fin och rolig konsert. ett kalas helt enkelt med ballonger och konfetti. stod i fålla på The Who och det var bättre än väntat men det höll inte i längden så vi gick till Bonde Do Role. Cosmpoltältet på kvällarna är så mycket röj och dans så det finns inte! ska försöka se dem på Pukkelpop med om det finns tid. såg Red Hot Chili Peppers och okej Anthony var tydligen sjuk vilket förklarar gitarr- och basonanin mellan varenda låt, men det förklarar inte det tråkiga låtvalet. man får ju blanda gammalt och nytt, sjukt opepp att inte känna igen en enda av de 5 första låtarna...

Söndag: alla planer ballade ur. campet åkte hem så vi struntade i Electrelane, Timbuktu och Basement Jaxx och åkte hem. orka. vi stod i bilkö i 2½h istället. det bästa var när polisen sniglade sig förbi medan vi spelade Long Arm of the Law med Looptroop på högsta volym med fönstren nedvevade samt maten som Oskars föräldrar bjöd oss på ute i den Falkenbergska idyllen på vägen hem.

18 band, generöst räknat. nu försöker jag hantera verkligheten men inser bara att den inte är kul alls. 36 dagar kvar tills nästa festival!