gah! jag vill lägga in bilder men jag är gravt mac-handikappad. jag får vänta tills katrin kan bistå mig.
bonjour! ca va? jag mår dåligt. jag har varit sjuk i några dagar nu med la grippe. usch och fy för att vara sjuk i en enrummare med enbart en étagevåning att komma undan på. det är bättre nu. inte tillräckligt bra för att vilja gå på teater ikväll (försöker undvika att tänka på vilka franskakunskaper jag missar och vilka vänskapsband jag missar att knyta hårdare) men jag är bannemej frisk nog för att gå bort till Le Sonic och kolla på Scream Club. ikväll jävlar! jag har sett fram emot det här så länge så det ska mycket till för att jag inte ska gå.
vistelsens vanligaste iakttagelse tillika fördomsbekräftelse: varenda fransos/fransyska går runt med en baguette under armen. jag med naturligtvis. det är i princip det enda brödet som bjuds här nere. och bröd med choklad på. uäkk. vi såg en man på tv som hette pierre som jobbade som baguettebagare som hade en stor mörk buskig mustasch och en basker. allt ni hör om frankrike är sant. man kan känna sig trygg i sina fördomar!
onsdag 17 oktober 2007
fredag 12 oktober 2007
Un clou chasse l'autre.
jag försökte titta på min skådespelarinsats men jag är inte så bra på sånt. jag gör gärna saker men jag har inget behov av att vara medveten om det sen. jag kanske mognar snart. nu ska jag göra lunch innan vi ska åka till förorten och översätta till franska.
torsdag 4 oktober 2007
J'ai le cul bordé des nouilles.

Hur som helst, som det tydligen ska vara när man läser ett språk så har jag tappat dem jag redan kan. Jag har till och med börjat säga fel prepositioner när jag pratar svenska så man kan ju undra vart det här ska sluta, men det ska tydligen vara så att allt slutar väl och att alla språk vinner i längden. On verra.
Allt är bra i alla fall, vi bor smått men det funkar, lärarna är jättebra och staden fin. Det enda problemet är att det här U-landet är gjort av kött och ost, så idag fick jag släppa på matvanorna och äta det senare. Lagom kul. Oh well. Igår hittade jag och Lena efter några om och men en klubb där det bjöds på country och post-hardcore. Vi hade gett upp hoppet när vi tillslut förstod att det nog var den obskyra båten vid kajen som vi letade efter och när vi öppnade dörren var det som att vara med i en Lynch-film. Mycket större än vi kunnat ana och helt i rött med sammetsdraperier. Je l'aimais! Scream Club där om några veckor blir underbart! Berserk for tea time (post-hc-bandet, från Schweiz) var bra också, även om engelska med fransk brytning inte låter så häftigt kanske, speciellt inte på skiva men ändå.
Nu orkar jag inte med det här tangentbordet mer, vi ska gå och handla mat. Till er som skickat sms jag inte svarat på vill jag säga att min snålhet är i vägen, jag kan inte svara på allt... Men dem värmer! Puss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)