Je suis pris entre deux feus.

jag saknar Lyon. men det är inte för att jag vill bo där och för att frankrike är underbart utan bara för att livet där var så enkelt. jag hade få måsten och jag kunde bara leva. det är få förunnat att bara få leva utan att behöva tänka på morgondagen och jag kommer förmodligen aldrig att få uppleva det igen. det är sorgligt. det gör att jag saknar Lyon och de där futtiga två och en halv månaderna extra mycket. sen saknar jag J. också. men det är en betydligt mer komplicerad historia som jag inte orkar fyllesofera över nu. puss.

Je veux le beurre et l'argent du beurre.

i frankrike strejkar de hela tiden, det ar inte bara en fordom. de har strejkat pa universitetet i nastan en manad nu. vi har lyckats ha vara kurser nan annanstans och jag tycker att det ar en bra anledning de har for att strejka, men jag forstar fransmannen som hatar det for de har anda betalat for att studera... i forrgar var piketpolisen pa skolan for att se till att alla som ville kunde komma in pa skolan for den har verkligen varit blockerad hela tiden. nar de strejkar sa strejkar de verkligen fransmannen! de strejkar pa tagen ocksa, vi hade tur som kom hem fran paris. nu har man fatt ga overallt i nagra dagar for att de strejkar pa lokaltrafiken. bon courage!

snart ska jag aka hem. det kanns sadar. jag vill verkligen hem till goteborg, men jag vill verkligen stanna ocksa. jag har verkligen skapat mig ett liv har, det ar konstigt att man kan gora det sa fort. jag traffar folk pa stan jag kanner och har i kollektivet dar jag hanger finns det manniskor jag verkligen tycker om, aven om vi har svart att kommunicera ibland. ikvall har det varit en jattetrevlig fest med mycket tecktonik (undrar om det kommer sla i sverige, tror inte det, men vi har dansat till Boten Anna, det finns ganska mycket svenska grejer har) och druckit alldeles for mkt. bland annat glogg. imorgon ska vi svenskar ga luciatag. det ser jag inte fram emot. men jag ser fram emot mina nya skor som jag ska kopa. okej, jag ska inte blogga nar jag ar full. hejda. puss.

p.s. jag har tappat min svenska, ber om ursakt for det. att anvanda 'verkligen' tre ganger pa tva rader kanns verkligen (haha...) inte som det spraket jag talade nar jag akte hemifran. tant pis. d.s.

du bon côte du manche

Amnesty GBG ringde och ville traffa mig for en intervju. det blir min forsta intervju nagonsin, fast det blir ju pa telefon for jag ar i fel land. tio minuter senare ringer det till J och han har fatt ett jobb. weird.

kif kif demain

jag ar hungrig. jag saknar. jag vill. jag vill inte. i den ordningen. allting ni nagonsin trott om frankrike ar sant. i tidningen star det om gaslever infor jul och pa gatorna protesterar dem. mitt svenska sinne saknar logik och ordning och samtidigt gillar den utmaningen som ligger i kaoset.

un coup de fouet

nar jag kommer hem kommer jag att vara fet, plufsig och beroende av koffein, nikotin och rodvin. om ni trodde att jag var dekadent hemma i sverige sa skulle ni se mig nu. ojojoj.

vouloir, c'est pouvoir!

hm. jag sitter i soffan i lagenheten dar jag lever nat sorts parliv och jag forstar faktiskt det mesta av vad alla grodatarna sager. for bara tva veckor sen forstod jag ingenting. framsteg!

Il n'y a pas de rose sans épines.

ja det ar bra att man ar i Lyon for att lara sig franska for i paris ar de alldeles for bra pa engelska for att man ska behova lara sig nagot. ganska otrevliga ar de ocksa... australiensare ar desto trevligare och jag kan varmt rekommendera goteborgare att ga och kolla pa parkway drive nar de spelar pa sticky for det var riktigt bra. det ar sa roligt nar man verkligen ser att banden har roligt pa scenen, det ar det allra basta. comeback kid var ocksa jattebra och jag har storshoppat 2 skivor med varje band och en hood-troja. jag har kopt 8 skivor sen jag kom till frankrike, det ar lika manga som jag koper pa ett ar i vanliga fall och jag gillart! ska fortsatta med den vanan nar jag kommer hem. annars var paris fint, vet inte riktigt vad vi gjorde, vi var sa glada att bara komma ivag sa vi har mest hangt pa fik. vi var pa centre pompidou ocksa, det ar ju fint. punkkonserten var full... ja? jag vet inte. oh nu sitter det en australiensare har borta och pratar pa skype, det finns ingen sexigare dialekt an sa! hehe. idag skulle jag akt till nice och hangt med amerikaner men fransmannen strejkar som vanligt sa det gar inga tag. studenterna strejkar ocksa och blockerar skolan men vi ska ju saklart vara speciella och flytta vara lektioner till ett annat hus.... enough is enough, ta hand om er!