Minnet är en stor förrädare.

alla skrymslen och vrår i den här stan har en anekdot. varje spårvagnslinje leder till ett minne. varje kollektiv resa bär med sig sin speciella ångest eller förhoppning inför ett möjligt möte. mitt förflutna lurar runt varje hörn och överallt påminns jag om min oförmåga att släppa händelser och personer som jag aldrig skulle erkänna sitter kvar. how can this mean anything to me when I really don't feel anything at all? har jag bott för länge i den här stan eller är det det här som kallas livet?

Bakom sorgen finns ingenting annat än sorg.

du var bara nummer 6 på snitt-listan, men tvåa på cred-listan och jag tvivlar inte en sekund på att du skulle kunna stiga till nummer ett när jag bara får möjlighet att se fler av dina mästerverk. det är få offentliga personers död som berört mig på djupet men du är en av dem Ingmar. det du gjorde för svensk film är unikt, helt enkelt unikt. vila i frid.

Var finns de yllevantar som skyddar oss mot själens frossa?

helgen har gått i excessernas tecken och ångesten över mina ekonomiska utsvävningar börjar krypa över mig. jag brukar unna mig att vara Slösa vid varje löning, men den här gången kan jag ha unnat mig alldeles för mycket, speciellt på en så onödig och flyktig utgift som mat. oh well. fredagen var ändå väldigt fin, fika i goda vänners lag, riktigt grym spelning med These Arms Are Snakes på Pustervik, även Repoman var bra och sen fick jag äntligen dansa som jag har velat göra hela sommaren men aldrig fått tillfälle till. på vägen hem koncentrerade jag mig så mycket på min och Davids köttdiskussion att jag förträngde min fylla med resultatet att den kom i backlash när vi skildes åt. jag kände mig väldigt dum och försvarslös och det var tur att jag inte mötte någon under den väldigt vingliga färden hem. igår skulle helgen fortsätta men man är ju så gammal och inte alls bra på att festa flera dar i rad längre, speciellt inte som jag åt ihjäl mig på Kellys tofuhamburgare så jag fick inte plats med nån öl. hade det inte varit för att jag ska försöka hålla i plånboken framöver hade jag skyndat mig tillbaka för att äta veganlasagnen. men snart så. I can't hardly wait! under Simpsonsfilmen var jag i alla fall pepp, så jävla kul! och folk: sitt kvar hela eftertexterna (och vill du inte göra det så gå, men ställ dig för fan inte upp för att gå och fastna där, för då skymmer du duken. hajar du kompis?)

och så en liten iakttagelse: på www.livet.se finns det en funktion som dels förklarar ordspråk med synonymordlista, dels översätter dem till sms-svenska och rövarspråket samt skriver det baklänges. varför?

Säg till regissören att ge dödsscenen lite mera liv.

såhär ser min regissörsstatistik ut på filmtipset.se om man sorterar efter antal sedda filmer. föga överraskande kanske:

Namn / Snitt / Antal
1 Stanley Kubrick / 4.33 / 12
2 Steven Spielberg / 3.08 / 12
3 Martin Scorsese / 3.56 / 9
4 Tim Burton / 3.11 / 9
5 Ingmar Bergman / 4.25 / 8
6 Alfred Hitchcock / 3.86 / 7
7 Joel Coen / 3.57 / 7
8 Milos Forman / 3.29 / 7
9 Oliver Stone / 3.14 / 7
10 Quentin Tarantino / 4.17 / 6

såhär blir min regissörsstatistik om man sorterar efter snittbetyg, (tredelad förstaplats, men mer cred till fjärde och sjätteplatsen ändå):

Namn / Snitt / Antal
1Luis Buñuel / 4.40 / 5
2Hayao Miyazaki / 4.40 / 5
3Francis Ford Coppola / 4.40 / 5
4Stanley Kubrick / 4.33 / 12
5Jan Troell / 4.33 / 3
6Ingmar Bergman / 4.25 / 8
7Andrej Tarkovskij / 4.25 / 4
8 Quentin Tarantino / 4.17 / 6
9Wong Kar-wai / 4.00 / 4
10Tage Danielsson / 4.00 / 4

sånt här kan jag roa mig med i evigheter! (ska bara få blogger att gilla tabeller först...) ska börja jobba lite på könsfördelningen också.

Beundran börjar där begripandet slutar.

i förrgår blev jag igenkänd på krogen för att jag spelar i band. egotrippen! när dokusåpan får sin välförtjänta revival ska jag inte vara sen med att söka bekräftelse.

Vega.

Men i dag gick hon utan all brådska och hon ville göra allt, allt! Med ens kom hon på många bestyr, städa, gå i affärer, sy något, gå på biblioteket, idel trevliga saker, som på intet vis hade varit förbjudna eller avskräckt henne, men som hon av någon orsak hittills hade undvikit. Nu ville hon göra allt detta och till och med genast! - men nu skyndade hon sig inte alls för att åka för att hinna uträtta allting så fort som möjligt, utan gick långsamt och förnam ett välbehag i varje steg av sina lätta skor mot den torra asfalten. Hon gick förbi affärerna, som ännu inte var stängda men gick inte in i en enda av dem för att köpa det som hon måste ha - mat eller nödvändighetsartiklar. Hon gick förbi affischer men stannade inte och läste igenom en enda av dem, fastän hon nu faktiskt ville läsa dem.
Hon bara gick så här, gick länge, och häri låg just det behagliga.
Och ibland log hon.

Allt är väl på rätt årstid.

grannen lyssnar på britney så att det hörs i sju socknars omnejd, jag blandar skönlitteratur med idiom och svenska dagbladets söndagskryss i skuggan på altanen medan minnesfragment från de senaste deprimerade dagarna blixtrar till på näthinnan och jag vrider mig i ömsom obehag, ömsom behag, finurligt leende eller ångestfullt grimaserande. hur gör man för att återfå kontrollen?