Det är lättare att bekämpa principer än att leva efter dem.

jag har frångått mina principer och fallit för ockerpriser. lagligt satt ockerpris i och för sig men ändå, det kanske är värre. jag skyller det på att jag vaknade med en redig förkylning imorse (som straff för att jag slarvat med tre av mina piller?) fast egentligen så tänkte jag ju redan förra veckan slava för kapitalisterna för 75 kronor timmen. kanske ska jag fortfarande göra det. kanske blir det vare sig hål i plånboken eller i principfastheten, den som lever får se.

igår var det spelning ute i Tagene. fina tillställningar det där må jag säga och igår var det tre riktigt, riktigt bra spelningar. inte ofta man får det för 20 spänn! tack till de killarna som fixar så man får göra sånt man bara ser på amerikansk undergroundfilm annars. i övrigt var kvällen lätt bisarr då jag bara umgicks med gamla(?) älskare (jag väljer magnus term här, är ju annars lite grövre i mun) och även om jag gör det jämt så var det lite väl igår kanske. har jag inga vänner jag inte delat kroppsvätskor med? jag skulle verkligen vilja hitta passagen i Cancerkliniken där Ogloeden har en utläggning om att man inte känner en människa förrän man har idkat älskog med den, men boken är för tjock och jag lyckas aldrig fast jag försökt flera gånger.

tanken på att cykla till jobbet sen är opepp, men tanken på att mecka med kollektivtrafiken imorgon bitti när jag ska åka tre hållplatser för att mixa hiphop är det än mer. det är synd på förkylningen för det blir knappast nåt rappat men det viktigaste just nu är bara att den går över tills jag drar till Belgien. P minus 7 days!

Alltid på rätt plats men vid fel tidpunkt.

och i den lilla staden där faror lurar bakom varje hörn händer allting samtidigt och väldigt gärna när jag jobbar eller är bortrest men när jag är ledig och hemma, då händer det sällan något extraordinärt. varför är det så?

Minnet är en stor förrädare.

alla skrymslen och vrår i den här stan har en anekdot. varje spårvagnslinje leder till ett minne. varje kollektiv resa bär med sig sin speciella ångest eller förhoppning inför ett möjligt möte. mitt förflutna lurar runt varje hörn och överallt påminns jag om min oförmåga att släppa händelser och personer som jag aldrig skulle erkänna sitter kvar. how can this mean anything to me when I really don't feel anything at all? har jag bott för länge i den här stan eller är det det här som kallas livet?

Bakom sorgen finns ingenting annat än sorg.

du var bara nummer 6 på snitt-listan, men tvåa på cred-listan och jag tvivlar inte en sekund på att du skulle kunna stiga till nummer ett när jag bara får möjlighet att se fler av dina mästerverk. det är få offentliga personers död som berört mig på djupet men du är en av dem Ingmar. det du gjorde för svensk film är unikt, helt enkelt unikt. vila i frid.

Var finns de yllevantar som skyddar oss mot själens frossa?

helgen har gått i excessernas tecken och ångesten över mina ekonomiska utsvävningar börjar krypa över mig. jag brukar unna mig att vara Slösa vid varje löning, men den här gången kan jag ha unnat mig alldeles för mycket, speciellt på en så onödig och flyktig utgift som mat. oh well. fredagen var ändå väldigt fin, fika i goda vänners lag, riktigt grym spelning med These Arms Are Snakes på Pustervik, även Repoman var bra och sen fick jag äntligen dansa som jag har velat göra hela sommaren men aldrig fått tillfälle till. på vägen hem koncentrerade jag mig så mycket på min och Davids köttdiskussion att jag förträngde min fylla med resultatet att den kom i backlash när vi skildes åt. jag kände mig väldigt dum och försvarslös och det var tur att jag inte mötte någon under den väldigt vingliga färden hem. igår skulle helgen fortsätta men man är ju så gammal och inte alls bra på att festa flera dar i rad längre, speciellt inte som jag åt ihjäl mig på Kellys tofuhamburgare så jag fick inte plats med nån öl. hade det inte varit för att jag ska försöka hålla i plånboken framöver hade jag skyndat mig tillbaka för att äta veganlasagnen. men snart så. I can't hardly wait! under Simpsonsfilmen var jag i alla fall pepp, så jävla kul! och folk: sitt kvar hela eftertexterna (och vill du inte göra det så gå, men ställ dig för fan inte upp för att gå och fastna där, för då skymmer du duken. hajar du kompis?)

och så en liten iakttagelse: på www.livet.se finns det en funktion som dels förklarar ordspråk med synonymordlista, dels översätter dem till sms-svenska och rövarspråket samt skriver det baklänges. varför?

Säg till regissören att ge dödsscenen lite mera liv.

såhär ser min regissörsstatistik ut på filmtipset.se om man sorterar efter antal sedda filmer. föga överraskande kanske:

Namn / Snitt / Antal
1 Stanley Kubrick / 4.33 / 12
2 Steven Spielberg / 3.08 / 12
3 Martin Scorsese / 3.56 / 9
4 Tim Burton / 3.11 / 9
5 Ingmar Bergman / 4.25 / 8
6 Alfred Hitchcock / 3.86 / 7
7 Joel Coen / 3.57 / 7
8 Milos Forman / 3.29 / 7
9 Oliver Stone / 3.14 / 7
10 Quentin Tarantino / 4.17 / 6

såhär blir min regissörsstatistik om man sorterar efter snittbetyg, (tredelad förstaplats, men mer cred till fjärde och sjätteplatsen ändå):

Namn / Snitt / Antal
1Luis Buñuel / 4.40 / 5
2Hayao Miyazaki / 4.40 / 5
3Francis Ford Coppola / 4.40 / 5
4Stanley Kubrick / 4.33 / 12
5Jan Troell / 4.33 / 3
6Ingmar Bergman / 4.25 / 8
7Andrej Tarkovskij / 4.25 / 4
8 Quentin Tarantino / 4.17 / 6
9Wong Kar-wai / 4.00 / 4
10Tage Danielsson / 4.00 / 4

sånt här kan jag roa mig med i evigheter! (ska bara få blogger att gilla tabeller först...) ska börja jobba lite på könsfördelningen också.

Beundran börjar där begripandet slutar.

i förrgår blev jag igenkänd på krogen för att jag spelar i band. egotrippen! när dokusåpan får sin välförtjänta revival ska jag inte vara sen med att söka bekräftelse.